Ansökan

Oktoberdagar i Berlin

I Berlins gråa stadskärna ligger City Hostel, en stor byggnad från 1970-talet med rufsiga gröna parasoller längs uteserveringen. Kompositören Glinka har gett namn åt gatan och han är förevigad på en av husgavlarna, ett flintskalligt, allvarligt ansikte, uthugget direkt ur stenen. Om man följer Glinkastrasse norrut mynnar den ut i Unter den Linden med sina turistbutiker och restauranger. Några dagar senare ser vi 1800-talsmålningar på Alte Nationalgalerie som föreställer Unter den Linden. Operan, Humboldtuniversitet, Neue Wache, lindar och flanörer, allt är noggrant återgivet och sig förvånansvärt likt, om man bortser från bilarna. Fredrik den Store blickar fortfarande ner från sin häst och antikvariatshandlarna finns kvar med sina bord utanför universitets järngrindar.

En strålande vacker höstmorgon möter vi Ulf Peter Hallberg på Winterfeldtplatz i hjärtat av Berlin. Peter har bott många år i staden och är författare, översättare och en berättare som genast fångar allas uppmärksamhet. Vi vandrar efter honom längs en av gatorna till en portgång, där han stannar, tar upp en bok och läser ett stycke ur Christopher Isherwoods Farväl till Berlin, där vi får höra om alla de udda existenser som levde i Berlin på 1920-talet. Emigranter från Ryssland som flytt undan revolutionen, judar som sökt en tillflyktsort här, konstnärer, prostituerade, krigsänkor… Allt blir levande framför våra ögon när Peter berättar om teaterlivet, författardrömmarna, den gryende nazismen.

Längs oändliga villagator åker vi sedan ut till Schlachtensee i Grünewald, ett blått öga i den stora skogen. Vi äter på en uteservering i solen medan Peter läser Walter Benjamins barndomsminnen från vintrarnas skridskoåkning på Schlachtensee

Nästa dag ses vi på Hermannplatz i Kreuzberg för att gå till Atelierhaus Mengerzeile. Med en falafel i handen vandrar vi iväg längs gatorna. Maybachufers långa kanal följer oss ett stycke, innan vi viker av över en bro. Ateljéhusets lilla blå entré visar vägen uppför trapporna. Vi träffar Karsten och Cameron som är målare och Mark som är designer. De berättar om sina arbeten, hur det är att vara verksam i Berlin, idéer, ekonomi, drömmar. Tyskan och engelskan blandas om vartannat. Vi avslutar med att se en utställning i ateljéhusets galleri, en stor, vacker lokal. Där visar Mengerzeiles alla konstnärer vars ett verk, måleri, grafik, teckning, uttrycken är mångskiftande.
På Hamburger Bahnhof har konstnären Bruce Nauman byggt stora installationer i entréhallen. Hans videoverk visas i de mindre rummen. Längst in i byggnaden, i ett utkylt rum bakom en järndörr har han låtit bygga ett rum, där fyra korridorer slutar i tomma intet. I skärningspunkten mellan dessa står vi och känner obehaget komma krypande. Det orangefärgade ljuset understryker den klaustrofobiska tomheten.
Ett litet gäng entusiaster träffas på Fasanenstrasse några timmar senare för att se Käthe Kollwitz teckningar och grafik i det lilla Kollwitzmuseet. Några tidiga självporträtt fångar vår uppmärksamhet. Den unga konstnären ser rakt in i våra ögon - tiden finns inte, allt är samtida.

Branta trappor leder upp till Alte Nationalgaleries samling av realister, impressionister och symbolister, 1800-talskonsten under ett tak. En av Böcklins versioner av Dödens ö och Caspar David Friedrichs munkar i klosterruinen är några av höjdpunkterna. Rauchs marmorskulpturer står i trapphallen, en kluven blandning av kitsch och äkta känsla för ett nutida öga! Precis som på de andra museerna går vi i små grupper och analyserar några av konstverken. Det som varit fördolt vid en första anblick öppnar sig helt plötsligt.

Sista dagen ser vi Art Forum Berlin, den stora konstmässan ute på mässområdet i västra Berlin. En blandad upplevelse, den överväldigande mängden konst får sinnena att slå bakåt till att börja med. Det bästa är att långsamt strosa runt, fastna i något bås, där en film eller några fotografier fångar uppmärksamheten. Mässhallarna är stora, efter en stund tar vi en paus med öl och mackor i den vackra femtiotalsrestaurangen. Vi diskuterar vad vi sett, bläddrar i böcker och konsttidningar.
Ett stenkast från mässan ligger den lilla sjön Litzensee, nedsänkt mellan de gamla bostadshusen. De höga popplarna i strandkanten rasslar i vinden, joggare skyndar förbi på grusgångarna längs sjön. En svart hund nosar i gräset. Den ljumma vinden rör mitt ansikte. Berlin är en bra plats att vara på.