Ansökan

Tysk höst

På spaning på Documenta, Sculptura 07, Museum Ludwig, Insel Hombroich samt Hamburger Kunsthalle. Åtta dagars resa i september med Domen Konstskola.

Vandrarhemmet i Hann. Münden ligger intill den brusande floden. Via ringlande vägar i det nattsvarta mörkret kom vi dit på kvällen den 21 september. Tyst och stilla sov staden Hann. Münden, vi tycktes vara de enda som ville äta ute vid det lilla torget. En pizza och sedan en vandring tillbaka längs med floden.
Tidigt nästa morgon ligger en sagodimma längs flodstränderna när vi kör in till Kassel och Documentautställningen. Fösta dagen koncentrerar vi oss på de delar av Documenta som finns på Documenta Halle och Fridericianum. I år har curatorerna Roger Buergel och Ruth Noack velat visa på konstnärskap som ligger utanför de breda allfarvägarna. Bra konstnärer som inte är bland de mest kända, men som de tycker är värda att lyftas fram.
En del konstverk kan spåras tillbaka till 70-talet eller ännu tidigare, på Documenta Halle hängde t.ex. en tvåhundraårig persisk matta tillsammans med Cosima von Bonins skulpturinstallation och Peter Friedls uppstoppade giraff. I ett intilliggande rum möttes besökaren av ett bländande orangefärgat ljus. Det är konstnären Inigo Manglano-Ovalle som låtit bygga en lastbil lastad med imaginära biologiska vapen. Det skarpa, obarmhärtiga ljuset sköljer över besökaren. Högt upp på väggarna i Documenta Halle hänger Jürgen Stollhans stora bilder, där han tecknat märkliga industrimiljöer med vitkrita på brun botten. Utanför Fridericianum syns de vissnande resterna av Sanja Ivekovic vallmofält.

Följande dag ser vi de delar av Documenta som är på Neue Galerie och Aue- paviljongen.
Medverkande konstnärer på Neue Galerie är bl.a. Eleanor Antin som visade sin installation Angel of Mercy från 1977, James Coleman med sin film med en gåtfull monolog av Harvey Keitel, Mary Kelly, Agnes Martin och många andra.
På kulturhuset Schlachthof ser vi en polsk film, som många tycker är bland det bästa på Documenta.
Nästa dag åker vi vidare till Köln. Efter incheckning på vandrarhemmet tar vi en sen promenad in till stan och äter på en restaurang vid Kölnerdomen.
Eftersom nästa dag är en måndag är alla museer stängda. Vad kan då vara bättre än en utflykt till Insel Hombroich, den konstsamling som ligger inbäddat i ett naturområde strax utanför Düsseldorf. En smal, slingrande flod, ängsmarker med blommande höstkrokus, stora susande plataner och märkliga tegelhus som ligger insmugna i landskapet. I ett hus finns enbart stora diabasskulpturer, i ett annat kmerskulpturer från det gamla Kambodja. Målare som Fautrier, Cezanne, Corinth och Klein visas i de olika husen som dyker upp under promenaden på Insel Hombroich. Utanför brusar vinden i trädkronorna.

Museum Ludwig i Köln har stora samlingar av tyska expressionister, ryskt avantgarde och popkonst. Ludwig var resans höjdpunkt, enligt många elever. Vi träffas först i grupper för en diskussion och sedan går vi skilda vägar i museet. Här finns Gerhard Richters skisser till glasmålningen i Kölnerdomen, Georg Herolds kaviarmålningar, teckningar av Rosemarie Trockel och Ilya Kabakov, några häftiga Otto Dixmålningar , superrealistiska popkonstskulpturer och mycket, mycket annat.
På eftermiddagen skingras vi, några går till Käthe Kollwitzmuseet, andra till det romerska museet, åter andra till Kunststation St Peter.

Sculptura -07-utställningen i Münster anordnas vart tionde år. I år finns konstnärer som Mike Kelly, Bruce Naumann och Susan Phillips med. Kelly har gjort Petting Zoo, en parafras på Bibelns berättelse om Lots hustru, inne på en gård i Münster. I mitten står Lots hustru, skulpterad i salt, omgiven av ett levande menageri åsnor, kor och getter.
Bruce Naumann har gjort en inverterad pyramid, nedgrävd i marken. Står man i botten av pyramiden ser man inte ut, eftersom man befinner sig under marknivån.
Susan Phillips har gjort en ljudinstallation under en bro vid Münsters sjö. Hon har sjungit in en aria ur Hoffmans äventyr av Offenbach. Sången ljuder från två olika högtalare, som är synkade med varandra, så att det låter som två röster som delvis överlappar varandra. Vackert, magiskt, sprött. Sången svävar ut under betongbron, ut över vattnet.

foto 1
foto 2

Sista anhalten på resan är Hamburg. Det stora dragplåstret på Hamburger Kunsthalle har varit den fina samlingen romantiskt måleri, med Caspar David Friedrich och Otto Philip Runge i spetsen. Sedan ett antal år finns också en stor tillbyggnad med nutidskonst. En fantastiskt fin samling, med nya bekantskaper som Stephan Huber, Anna Oppermann och Monika Sosnowska. Sosnowska har gjort en installation, som bygger på dörrar som öppnas mot dolda rum, klaustrofobiskt skrämmande. Chor der Heuschrecken – skrivmaskinskören av Rebecca Horn och Die toten Schweizer – de döda schweizarna – av Christian Boltanski är två andra, märkliga konstverk, som fastnar i minnet.

Vi lämnar Tyskland den 29 september, en grå höstdag, havet mellan Puttgarden och Rödby är silverfärgat i det matta dagsljuset. Sakta försvinner Tyskland bakom oss.

Tysklands Bilder